Kriget i Gazaområdet har lett till hundratals dödsoffer och ett okänt antal skadade. Barnen tillhör de stora förlorarna. De vuxna har "gjort upp" utan att ta hänsyn till konsekvenserna.

Oroligheterna runt Gaza har pågått sedan den israeliska staten bildades, 1948. Under Suezkrisen 1956 satte FN för första gången i beväpnade styrkor. Tio länder bidrog med totalt 6000 soldater vilka kom att bilda UNEF (FN:s fredsbevarande styrka i Mellanöstern). Trupperna användes bl a för gränsbevakning av området mellan Gaza och Israel. Uppgiften var att försöka upprätthålla ingångna avtal om vapenstillestånd. Då fanns inget tunnelsystem och raketskjutningar förekom ej. Men palestinska frihetsrörelser verkade operera flitigt. Vilka som besköt oss FN-soldater och försökte hindra vår framkomlighet med minor, avslöjades aldrig.

UNEF:s fredsuppdrag i Gaza pågick under cirka 10 år. Fram till 1961 under Dag Hammarskjölds som högste ledare. 10 svenska soldater omkom. UNEF lyckades att förhindra krig och räddade därmed människoliv. Samarbetet med UNWRA (FN:s hjälp till palestinaflyktingar) gav civilbefolkningen ökad humanitär hjälp. UNEF:s egen sjukvårdspersonal gjorde insatser genom att hjälpa utsatta människor i sina närområden.

1967 bröt "Sexdagarskriget" ut och FN nödgades dra bort sina styrkor. Därefter har oron i Gazaområdet fortsatt.
En ljuspunkt i sammanhanget beskrivs i en DN-artikel den 17 maj i år: Unga palestinier och israeler stöttar varandra! I Jerusalem har organisationer bildats där palestinska och israeliska ungdomar träffats och blivit vänner. Ungdomarna verkar ha fått nog av krig. Vi får hoppas att denna utveckling håller i sig - och sprids!
Bra att människor talar med varandra!