Att konstant ligga en bit under fyra procent stärker knappast självförtroendet. Att stödja Lövenregeringen kritiseras nu av ett 40-tal medlemmar, några är tyngre namn. De kräver att partiet lämnar Januariavtalet (Jöken). Stockholms/Uppsalaliberaler och LUF är emot den lösningen. Så nu lever den gamla Folkpartidevisen ”att vara Liberal är att vara kluven” kvar. Partiledningen, med Nyamko Sabuni i spetsen, är egentligen inga vänner av Jöken men har ärvt den från förra ledningen och tvingats stå fast vid den. Sabuni säger att hon ger besked i regeringsfrågan i god tid innan valet.
Fakta så långt! Men det tar tid att återfå ett tappat förtroende. Kan Liberalerna hoppas på Moderata stödröster? Ja kanske om man läser Skop:s undersökning bland de väljare som ser L som näst bästa parti att rösta på. Då kan 58 procent tänka sig att rösta på L – om de stödjer en Kristersson regering! Jag hoppas att de partiaktiva som lider av SD-noja inser hur det politiska landskapet ser ut och inte skänker Socialdemokraterna makten framöver (igen) och då förpassar Liberalerna till den politiska historieboken.
För oss lokalpolitiker i en Alliansmajoritet är det en besvärlig situation när vi tänker på kommande val. Blir rikspolitiken ett draglok eller ett sänke? Nu är det väl dags att införa skilda valdagar för Riks- och Lokala val!
Lokalt i Trosa är vi ett borgerligt parti i en Allians som samverkat i tre mandatperioder. Det vore ju ödets nyck om schabbel på riksnivå skulle ställa till det för framgångsrika Allians för Trosa kommun. ”Utan Liberaler ingen Allians för Trosa kommun”!