Ålderismen i Sverige är välkänd och en hämsko för samhället då erfarenhet och kunskap försummas.

I sitt inlägg i SN 20/4 drar sig inte Malin Johansson för att spä på den. Vi lite äldre är lite stelare i tummarna och andre leder, till skillnad från Malins generation som började snutta på mobilen så snart de slutat dia. Malin och hennes gelikar som alltid håller i mobilen måste ju kunna hantera den med en hand, och då enklast tummen, som blir bra på det. Och det här med pappersutgåva, är det inte enklare att ta fram en biljett ur fickan, än att ta fram mobilen, öppna upp den, leta fram aktuell app och bläddra fram det som ska visas.

Vi boomers håller den ju, som nämnts, inte alltid i handen. Det händer att vi lägger den ifrån oss och då är det också jättebra att ha ljudet på om någon hör av sig. Och varför ska det vara bra att få igång en bild för att kunna prata. Det är sorgesamt att yngre generationer är så besatta av att synas, dålig självkänsla kanske, att alltid behöva bekräftelse på att man finns.

Vi boomers lever allmänt lite mer i verkliga livet, IRL, är det inte så ni kallar det, ni som lever era liv genom mobilen. I verkliga livet är det också lite kul att kolla på utbudet och olika varianter på Clas Ohlson och andra i butiker i stället för att ”tumma” fram prylarna bild för bild i mobilen.