Politiskt korrekta vill frammana det bruna. Låt mig då få påminna om förflutenheter som inget parti kan undandra sig.
Under 1930-talet dominerades politiska debatter av de tre ideologierna kommunism, Hitlers nationalsocialism och liberalism. Gemensamt för de tre var att de var bärare av utopiska inslag. De kunde därmed snubbla in i varandra.
Hur förhöll sig S till dessa ideologier? S låg nära socialismerna kommunism och nationalsocialism, valde icke-våldsvägen men hade ändå bekymmer med rågångar. S-profilen Gunnar Myrdal uttryckte under en debatt sitt gillande om nationalsocialismen med orden ”En ungdomens rörelse, en förnyelse av socialismen”. Sigrid Gillner, S-riksdagsledamot, kvinnosakskämpe, gav ord om sin sympati för Hitler och hans sociala och ekonomiska program som hade väckt beundran världen över. S-partiet anammade delar av Hitlers sociala reformer men torgförde dem som egna. Veganen Hitler bedrev miljö- och djurrättspolitik som väckte och väcker sympatier än i dag.
Efter kriget utbröt en moralisk debatt över ”1940 års män” vilka hade gått långt för anpassning till Hitlers Tredje Rike. Framträdande var chefredaktörerna för S-tidningarna Arbetet, Malmö, Allan Vougt och Örebro-Kuriren, Harald Åkerberg. Båda var dels chefredaktörer, dels aktiva inom S riksdagsgrupp. Båda argumenterade för Sveriges deltagande i Neuropa, Hitlers nyordning för Europa. De var ej nationalsocialister, men deras sympati för Hitlers socialism var påtaglig vilket de inte dolde.
Om detta har länge talats tyst men under senare tid framhållits av historiker i forskning, böcker och debatter.