Corona – ansvar och respekt

Kan inte låta bli att reflektera efter att ha landat i Sverige efter fyra och en halvmånad i Spanien.
I Spanien används munskydd och plasthandskar i affären där vi tar i varorna och inte alltid kan hålla två meters avstånd. Ute på trottoarer används munskydd så snart du riskerar att komma närmre någon än två meter. Alla försöker undvika att gå nära människor de inte känner till exempel gå ner från trottoaren och gå på andra sidan parkerade bilar när vi möts. 

Dock, vilket förvånar mig, så kindpussas spanjorerna så snart de träffar någon de känner, vilket för mig känns som att de tar med ena handen och ger med den andra.

I Sverige, inga munskydd eller plasthandskar i affärerna. Folk trycker sig fram för att slita till sig ett par liter mjölk, trots att affären klistrat linjer på golvet. På trottoarerna i Sverige, ingen har munskydd. Efter att ha läst måndagens insändare (2020-11-16) där det pratas om respekt och ansvar av 80- och 90-talister, går inte 70 plussarna i Sverige, med eller utan rollator/gångstavar, ett steg åt sidan för att skapa största möjliga avstånd vid möte. De går mitt i gång/cykelbanan/trottoaren och tycker inte att vi ska försöka gå med så stort avstånd som möjligt. 

Självklart ska även 80- och 90-talister ta ansvar för att smittan inte sprids, men finns det inte ett minst lika stort ansvar hos de som ofta konstaterats få ett svårare sjukdomsförlopp dels äldre dels de med underliggande sjukdomar, att själva minimera riskerna, för att själva slippa bli smittade? 

Reflektion efter att ha varit ute på en promenad i Nyköpings centralare delar förra helgen.