Jag har aldrig känt mig stressad eller gått hem från jobbet med dåligt samvete. Jag har alltid gjort det som behövs och det som krävs av mig tills förra veckan.

I nattpatrullen ser ingen natt likadan ut, självklart har vi våra fasta besök med läggningar, mediciner, toalettbesök och så vidare. Sen har vi ansvar för över 400 personer med fina röda larmknappar som kan tryckas på. Ibland ligger någon på golvet, en annan behöver hjälp med inkontinensskyddsbyte, v.b mediciner eller bara en liten pratstund för personen snurrat till det lite och inte förstår att det är mitt i natten.

Som ni alla vet så finns det både lugnare och ”jobbigare” perioder och i november hade vi den senare. Dock har vår chef kortat ner alla våra övertider vi lagt in i min lön för enligt chefen så ska det endast ta 13 minuter från att vi loggar ut på IP-taggen och lämnar ett larmbesök i närheten av Sjötången för att sedan låsa hens dörr, gå till bilen, ta oss till brandstationen för att lämna hens nyckel, åka till Björntorp, plocka ur bilen och sedan gå till vårt kontor för att logga in i datorn och starta Treserva för dokumentation av det sista larmbesöket, samt godkänna nattens rapporter i telefonen. I november jobbade vi gratis i 1 timme och 20 minuter för att vi skötte vårt jobb helt enkelt.

Den 9:e januari 2023 är den dagen då jag inte längre kan säga att jag går hem från jobbet med gott samvete, att jag gjort allt det jag kan och det som krävs av mig. Jag ångrade mig lika fort som jag satt i bilen från larmet, att jag inte gjorde mer för tanten. Skammen jag känner för att jag låtit en chef bestämma hur jag ska sköta mitt jobb, hur jag ska hjälpa dom som behöver hjälp och hur jag nu känner stress för att när klockan slår 07:00 så är mitt arbetspass slut och jag inte längre får betalt för att slutföra mitt uppdrag som jag påbörjat tidigare.

Hur mycket längre ska jag orka?