Insändare: Hur ska vi bemöta ett otryggt samhälle

Företagare får sina firmabilar vandaliserade och verktyg för hundratusentals kronor stulna. Lantbrukare blir av med dyr GPS-utrustning. Butiksstölderna ökar, gamla människor får besök av rånare i sina egna hem, skolor vandaliseras, människor skjuts ihjäl på öppen gata, det sprängs bomber i bostadshus och vi hotas av både inhemsk och utländsk terrorism. Vi läser rubriker som detta varje dag och det är ingen munter läsning.

Vi lever idag i ett Sverige där det borde bli allt lättare att motivera övervakningskameror i den offentliga miljön. Är det inte dags nu att lägga den personliga integriteten i malpåse för att istället fokusera på de i samhället som vill leva tryggt?

Känner man sig kränkt över att det sitter övervakningskameror på taken runt stadens torg, vid kommunens skolor, intill industriområden och där nöjeslivet florerar, bör man tänka på alla oskyldiga brottsoffer och hur kränkta de blivit av de kriminellas brist på empati.

Nej, övervakningskameror kommer inte att förhindra alla brott eller ens lösa alla som begåtts, men varje brott som föregås och varje begånget brott som klaras upp med hjälp av dem, är en vinst för samhället och inte minst en upprättelse för alla de som drabbats.

Det talas idag om att vår mångåriga grundlag kan komma att se snara förändringar i syfte att blidka vissa högljudda grupper. Vi talar om den åsikts- och yttrandefrihet som utgör skillnaden mellan vår demokrati och andra länders teokrati. Är vi då beredda att med näbbar och klor försvara den lagstadgade integriteten eller måste vi inte göra avkall på denna för att bemöta ”Det nya Sveriges” mörka baksida?