Finlands sak är vår. Så lät det i Sverige 1939, när Sovjetunionen anföll Finland och finska vinterkriget startade. Sedan dess har världen krympt. I realtid vet vi vad som händer på andra sidan jordklotet. Människan flyttar sig mellan världsdelarna på några timmar. Man kan bosätta sig i stort sett var som helst på klotet.

Nu är Eritreas sak vår. 1939 tronade Sverige fortfarande på minnen från fornstora dar. Efter andra världskriget växte kammen ytterligare på svenskarna. Vi var bäst på allt. Det var bara att surfa vidare på framgångsvågen oberoende av världen utanför. Olof Palme tog oss ur den villfarelsen. Han la sig i vad som hände i världen. För det blev han älskad och hatad.

Vårt svenska fosterland är vad vi har i dag och det blir aldrig något det har varit. Människorna som finns i landet är gamla eller nya medborgare, personer som vill bli medborgare och andra som vistas i landet av en eller annan anledning. Det är aningslöst och meningslöst att göra skillnad på människor utifrån var de är födda. Att eritreaner som hyllar regimen i sitt hemland och deras landsmän som hatar densamma har drabbat samman på svensk mark och stört ordningen visar att världen är liten och att vad som händer i Eritrea har betydelse för Sverige.

Ynka 0,15 procent av världens befolkning är svenskar. Ändå tar Sverige stor plats i världen. Det gör landet för sin humanitet, solidaritet, frihet och välfärd. Men också för att landet ligger i framkant med teknik och vetenskap. Hotet mot de svenska värdena är den regerande högern när den härleder samhällets problem och kriser till invandringen och tror att repressiva insatser är lösningen.

Sverige är ett kungadöme. Regeringen borde damma av kung Carl XVI Gustafs femtio år gamla valspråk ”För Sverige – i tiden”.