Addaxantilopen Leon anses numera vara genetiskt överflödig. För Kolmårdens djurpark saknar han värde i anläggningens avels- och artbevarande arbete. Därför ska han dö. Leon är i juridisk mening ett objekt, en rättslös sak utan någon som helst möjlighet till försvar av hans egna intressen. Leon faller precis som hundratals miljoner andra ickemänskliga djur offer för den antropocentrism som genomsyrar det svenska samhället. Människan har rätt att göra som människan behagar med andra djurarter. Inte på grund av någon naturlag utan för att vår egen art tar sig friheten att utöva makt över andra djurarter, för att vi kan.
Leon är en förnimmande varelse, från engelskans "sentient being". Han är medveten om tillvaron runt omkring sig. Han gör egna val för att undvika negativa stimuli där det är möjligt. Leon har därmed ett intresse av att undvika lidande och smärta. För att kunna fortsätta må bra är förutsättningen att individen är vid liv. Att dö är den mest negativa och helt irreversibla händelse som kan drabba den som har ett intresse av att fortsätta må bra. Därför är det helt rimligt att utöver Leons vilja att fortsätta må bra också konstatera att han har ett intresse av att fortsätta leva.
Kolmården menar också att de andra antiloperna kommer att sörja 3-4 dagar efter att Leon dödats och att allt därefter återgår till normala rutiner. Det är givetvis helt otänkbart att samma resonemang skulle vara tillämpligt på vår egen arts sorgearbete. Ingen skulle förringa sorgen hos de människor som bara lever i nuet, deras saknad är relevant för dem själva. Således bör frågan vara, på vilket sätt är tiden som de andra antiloperna sörjer relevant mer än att befästa det antropocentriska synsättet att människan står över andra djurarter?Svenska djur är rättslösa.