Det är ingen ände på vad så många "kändisar", skådespelare, sångare har genomlidit i sin barndom, allt från mobbning i skolan, skilsmässa förstås, alkoholmissbruk, livshotande sjukdomar, mörka familjehemligheter. Och så kan man alltid bre på lite extra eller tillrättalägga saker och ting när föräldrarna inte är i livet längre.
Jag häpnar över alla dessa tårdrypande snyfthistorier som till exempel stjärnorna på slottet eller gästerna hos Carina Bergfeldt eller Renée på bryggan och så vidare serverar oss.
Vad är dom ute efter? Fast jag fattar: Man måste ha haft en eländig barndom om man vill komma upp sig i livet. Eller?