Vi i glesbygd, på landet, ute i skogen eller som den unge journalisten på SN uttryckte sig ”långt bort i ingenstans” behöver säkra gång- och cykelmöjligheter.
En promenad med hund, barnvagn, rullator eller cykel till grannen är förenat med livsfara. Idag ligger fokus på hur gång- och cykelbanor ska fungera i staden. Där finns varningsskyltar ”vägmarkering saknas”! På vägen till Bränn-Ekeby, Buskhyttan, Koppartorp och Nävekvarn har det under hela året saknats vitmarkerade sträckor (och skylt). Nu har dock färg räckt en bit på den vägen – vita vibratorstreck som gör att cyklisten inte somnar!
Hur ser då vägbanan ut för oss ”lantisar”, ”bönder” – vi i ingenstans? Bilvägen är bra men för den som då vill cykla till jobbet ser det värre ut! Vägrenen där gångare, cyklister med mera ska vistas på varierar mellan cirka 5 och 25 centimeter, sedan rullgrus, lera och brant dike. Vid skymningen ökar risken. Jamen, det finns väl lysen så man syns precis som i sta´n! Nej! Det är mörkt ute i ingenstans. Ström och pengar tog slut! Och den vita markeringen lyser ju med sin frånvaro.
Mellan Nävekvarn och Nyköping kan du under vissa tider omges av upp till 100 bilar, bussar, lastbilar, A-traktorer, moped, gångare och 2-10 cyklister under maj till september.
På landet ansvarar många för eget vatten, avlopp, belysning, snöröjning, sandning med mera. Vilken vinst med skattebetalande invånare på landsbygden! Med tanke på lantisarnas hälsa och allas miljö så skulle ett ökat fokus på landsbygden behöva förbättras.