Det behövs en by för att uppfostra ett barn – så lyder ett afrikanskt ordspråk. Det ordspråket gäller även i Stigtomta, byn där det just nu berättas om ungdomar som är stökiga.
Det är inte bra och min tanke är att vi ska hjälpas åt att stoppa stöket. Föräldrarna ska självklart göra sitt yttersta och det tror jag de flesta också gör, men vem av oss är eller har varit en perfekt förälder som klarar allt?
Dels är det bra om föräldrar samarbetar sinsemellan, dels behöver de stöd från alla oss som just nu inte har det primära ansvaret för barn och tonåringar. Idrottsföreningarna, kyrkan, skolorna och vi enskilda Stigtomtabor i alla åldrar kan bidra. Vi kan bidra bland annat genom att se och prata med de ungdomar vi möter.
Min erfarenhet från att vara frivillig på kyrkans ungdomsgård och av att röra mig på byn i helgerna är att man som äldre blir väl bemött av ungdomar om man närmar sig dem med uppriktig och god vilja – även när de sitter i en EPA-traktor.