Man ryser i hela kroppen när man summerar regeringens ambitioner för framtida generationer.
Att högre murar löser samhällsproblem är deras melodi. Att högre skorstenar löser miljöproblemen är deras melodi. Att skattelättnader för rika löser fattigdom är deras melodi. Att kristna värderingar är kvalgränsen till att verka mänsklig är deras melodi. Att krig löser konflikter är deras melodi. Att räntehöjningar är bra för skuldsatta människor är deras melodi. Att svenskar är bättre än andra människor är deras melodi. Att vård ska förtjänas är deras melodi. Att företag ska tjäna pengar på skolbarn är deras melodi. Att allting ska handla om pengar är deras melodi.
Livet består inte av pengar. Livet består av det levande. Vårt ansvar är livet. Att överhöghetens tondövhet är så slående. Om ändå överhögheten kunnat vara lite mera lyhörd. En fungerande samhällsutveckling fungerar bäst när lyhörda människor skapar vacker musik tillsammans i det liv vi lever.
Var tog musiken vägen? ”Förbereda oss på krig”, hur tondövt och egendomligt är inte en sådan replik? Hur kunde det gå så långt att musiken tystnade? Om lyhörda människor med rätt förmågor tillåts kliva fram, då och endast då, kan tondövhet botas och den vackra musiken klinga åter.