Att vara så partisk och naiv som Lena Blomkvist är, i SN 21/9, är oroväckande. "Stoppa oberoende journalistik och du stoppar demokratin", skriver hon. Jag skulle vilja vända på det resonemanget. För bara med en levande och utvecklande demokrati. Med full yttrande- och åsiktsfrihet för alla Sveriges medborgare. Kan vi få en bred och välfungerande journalistik.
Att all journalistik är beroende av något, trodde jag Lena Blomkvist hade lärt sig. Både utifrån hur den finansieras och hur de journalistiska arbetet bedrivs. All journalistik har en "agenda", inbakat i sitt publicerande. Oavsett om det är skattefinansierade eller privatägda mediehus, som levererar journalistiken. Naturligtvis måste man få ha åsikter om vårat gemensamma public service i Sverige. En självklar demokratisk rättighet.
Vi tänker oss att alla Sveriges medborgare skulle få en dagstidning i brevlådan. Varje dag, året runt. Som du var tvungen att betala för genom den statliga skatten. Oavsett om du ville eller inte. Tidningen säger sig även vara "opartisk" och bedriva "oberoende journalistik". Nu visar det sig att en stor del av landets invånare, närmare hälften, inte delar den uppfattningen. Man vill inte ha tidningen alls. Då den inte levererar och skildrar det som man själv upplever i verkligheten och vardagslivet. Detta blir ju då ett stort demokratiproblem. För demokratin är beroende av mångfald och valfrihet, inom media och i det journalistiska publicerandet. Denna tänkta situation, kan man nu jämföra med det skattefinansierade public service, (SVT och SR), som vi gemensamt betalar 8,5 miljard till, varje år.