Enligt SN den 2/9 är vattnet dyrt i Gnesta. Där kostar det 6,74 öre litern. Det blir för en genomsnittlig villaägare 843 kronor per månad eller 10 116 kronor för ett år. I Östhammars kommun, som har landets dyraste vatten enligt den översikt SN refererar till kostar en liter 8,59 öre, alltså 1,5 öre mer än i Gnesta. Men i den statistiken räknas endast fastigheter vars vatten- och avloppsanläggningar ägs av kommunen.
På landsbygden kan det röra sig om helt andra kostnader. Där sköts ofta de kommunala angelägenheterna av samfällighetsföreningar. Så är det i mitt fall. Jag bor på Lövsta i Trosa kommun mitt emellan tätorterna Gnesta och Trosa. Här kostar vattnet 17,20 öre litern, alltså mer än två och en halv gång så mycket som i Gnesta.
Nu kommer våra kostnader att sänkas något innan årets slut när vi ersätter vår vattentäkt och det gamla vattenverket med vatten från kommunen. Men vi har kvar avloppsverket, alla ledningar, vattenmätarna och en administration bestående av tre samfällighetsföreningar. Dessutom kommer en av våra föreningar att ha ett lån för det kommunala vattnet som ska betalas. Allt detta är kostnader som annars ingår i det som vanligen kallas ”kommunalt vatten” och alltså ska betalas utöver det som vi betalar för vattnet som kommunen levererar.
Det är bra att SN lyfter vattenfrågan. Vatten är vårt viktigaste livsmedel men ändå ointressant för de flesta. I tätorten kan man klaga på kommunen om man tycker att vattnet är dåligt eller dyrt. Steget att engagera sig politiskt för att påverka kan ju kännas långt. Bor du på landet däremot äger du vanligen själv frågan och har personligt ansvar för om vattnet är bra eller dåligt, dyrt eller billigt.