Och det hände sig vid den tiden att från politikerna i Sörmland utgick ett påbud att tjänsterna till folket måste nedbringas. Ty kostnaderna för slocknade stjärnor och en alltför stor härskarskara hade stigit.

 Och det föddes en idé om fördelning av resurserna mellan fattiga och rika, mellan friska och sjuka. I denna nejd voro tre vise män på väg till Milano för att lära sig möta samhällsutmaningar.

Men då stod en vitklädd ängel framför dem och sjukhuslukten omstrålade dem. Men ängeln sade: ”Varen icke förskräckta! Jag och min änglaskara avstår ödmjukt den lekamliga julgåva som vi erbjuds, ty alla måste bidra till lycka och jämlikhet i vården!”

Och i detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den sörmländska härskaran, och de ropade och sade: ”Ära vare de politiker som hålla sina löften!”

När så en stor hop änglar hade sagt upp sig och de tre vise männen hade insupit sina värdefulla insikter om samverkan samlades alla som låtit sig skattskrivas och ropade till politikerna: ”Detta skall för eder vara tecknet. Vi gömmer och begrundar allt detta i våra hjärtan fram till nästa val!”