Det var en gång ett litet och ganska charmigt område i en stad som i decennier lovordats för sin småstadscharm och livliga stadskärna. Som i ett trollslag kom så beslut från de politiska korridorerna i Nyköping, Stockholm och Bryssel att förändra områdets karaktär och livet för de som valt att bo där.
I början av detta årtusende bestämde makten i Stockholm att tågförbindelsen mellan Stockholm och Linköping skulle förbättras och detta skulle ske genom en dubbelspårig järnväg, kallad Ostlänken.
I samband med detta ställde Stockholm krav på de kommuner där järnvägen kommer att passera. Ett av kraven på den förut lilla och charmiga småstaden var att bygga 7 400 bostäder fram till 2035. Hålls inte löftet kan stora Stockholm komma att dra in sin finansiering som då hamnar på den lilla stadens skattebetalare.
Nästa beslut kom så från de politiska korridorerna i Nyköping. För att avlasta trafiken i andra delar av den lilla staden, ska nu en ny avfart från E4:an byggas och trafik till den ännu mindre staden Oxelösund ledas på smala gator, rakt genom ett bostadsområde, som hundratals skolelever passerar varje dag. Kanske att politikerna i glädjerus glömt att det redan finns en avfart några hundra meter bort?
Så kom då ett beslut från de allra mäktigaste. Politikerna nere i den större staden Bryssel. För att anpassa bron vid sidan om det lilla charmiga området till tyngre fordon, ska nu bron byggas om. Det finns tre alternativ. Det för området och de boendes bästa, har redan ratats för att det alternativet inkräktar på den passage som få förstår och bara styrande politiker vill ha. Ett av de två återstående alternativen skulle å sin sida få förödande konsekvenser för det förut så charmiga området och för många som valt att bo där.
Glömde jag tillägga att kostnaderna för Resecentrum och Hemgårdspassagen redan överstigit budgeten med åtskilliga miljoner. Var det landar lär kommunens skattebetalare bli varse. Som sagt. Det var en gång...