Lars Wikman (SN 8/11 och 10/11), beskriver en verklighet jag inte känner igen. Han är kritisk mot idén att ta bort olönsamma kraftverksdammar i Nyköpingsån. Wikman påstår att Nyköpingsån skulle bli ett ”illaluktande dike” under sommaren om den får strömma fritt. Kanske är det tömda kraftverksdammar han ser framför sig. Så ser inte ett strömmande vatten ut.

Wikman förutspår att de rödlistade målarmusslorna kommer att gå under om vattnet inte regleras. Han behöver inte oroa sig, musslorna mår bättre av fritt strömmande vatten. Att dammarna skulle vara en bastion mot invasiva arter är en intressant tanke men i verkligheten är de bara ett hinder för allt vattenliv.

Lars befarar också att Långhalsen sänks om dammar tas bort. Men i vattendrag där man vill bibehålla vattennivån kan man bygga naturlika strömnackar. Detta skapar värdefull biotop för all fauna, och skulle inte vara så komplicerat i Långhalsens utlopp.

Wikman tror på elproduktionen i Nyköpingsån. Vattenkraften står i så fall inför stora kostnader i form av renovering och miljöanpassning. Men att ta bort dammarna i ån gör att sportfisket kan bli en tillväxtfaktor i Nyköping. Fisketurismen i ett vatten som Mörrumsån omsätter cirka 50 miljoner kronor/år. Nyköpingsån kan utvecklas på ett liknande sätt.

Vattenspeglarna som Lars betraktar på sin hundpromenad är trevliga, men jag är säker på att Lars hund föredrar att se uttrarna leka i forsen framför att spegla sig i sterila dämmen. Vi är många som hellre ser laxarna klara språnget i forsen än att stånga sig blodiga mot dammen vid Storhusqvarn.