Nu är jag riktigt ledsen. Jag har varit fackligt aktiv i halva mitt liv. Jag har alltid satt medlemmarna i fokus och drivit deras frågor så långt och så mycket jag bara har kunnat.
Jag har aldrig drivit frågor för min egen vinnings skull. Oerhört orättvist att påstå det. Jag har aldrig påstått att det inte finns någon tystnadskultur, jag har heller inte försvarat förvaltningschefen inom äldreomsorgsförvaltningen utan bara klargjort att Kommunal har haft ett bra samarbete och en god dialog i frågor som rör Kommunals medlemmar. Vi har haft en motpart som vi har kunnat diskutera med. Vi har kanske inte alltid varit överens om allt men samtalen jag deltagit i har alltid varit respektfulla.
Vad gäller artikeln där en medlem uttrycker missnöje så kan jag bara beklaga. Jag önskar att vi kunnat haft dialog om det. Jag har inte haft samtal med berörd person överhuvudtaget på väldigt länge så för mig är det väldigt oklart vad hon riktar sin kritik mot. Är det nåt jag har gjort fel eller är det nåt jag inte gjort alls?
Steg ett för mig som facklig företrädare är att få vetskap om att det finns ett problem, får jag inte reda på problemet kan jag heller inte agera. Många gånger är man som facklig företrädare bakbunden då medlemmar berättar saker i förtroende, vi blir ombedda att inte berätta vidare. I de fallen kan vi inte agera.
Jag önskar att man förstår vikten av fackligt arbete och att fler vill bli arbetsplatsombud, skyddsombud och fackliga företrädare med facklig tid. Det är bara tillsammans som vi kan bli starka och kunna driva gemensamma saker framåt.