Reflektion över ledaren "Fritids är en del av arbetslinjen" publicerad 31/10.

Läser ledaren av O Jonmyren i dagens SN som belyser en viktig punkt i all spariver. Han skriver om avstånd till fritids för föräldrar som bor på landsbygden och att tro att  föräldrar som bor i Stavsjö åker 3 mil för att lämna barn i Svalsta, sedan 6 mil till arbetet kanske i Norrköping och på em 6 mil till att hämta sitt barn och 3 mil hem, det är så det kan se ut när detta verkställs.

Jag vill belysa en annan baksida. Jag tror inte att föräldrar vill ha det så här. Många kommer låta sina barn vara hemma istället, och – ja ”behovet minskar”. Men gör det verkligen det? Vad gör de hemma? Många spelar i sin ensamhet, andra kanske är ute på gatan där ”gatans lag” gäller. Detta skapar otrygga barn och ingen förälder finns i närheten. Att se till att våra barn har en trygg tid då föräldrar jobbar är grundläggande. Det är billigare i yngre åldrar att de har det bra. Längre upp kommer kostnaderna att skena, många med ohälsa som behöver hjälp och stöd, och i mycket större omfattning.

Jag tror politiker måste tänka mer långsiktigt och framförallt se konsekvenserna av olika beslut.