Att vakna på morgonen, stiga upp och ta del av gårdagens och nattens händelser är numera som att plötsligt befinna sig mitt i apokalypsen. Är det inte skjutningar, så är det sprängningar eller andra grova våldsbrott. Man vill så gärna återvända till sängen, dra upp täcket till hakan och somna om i förhoppningen att allt bara var en ond dröm.

Tyvärr inser man att detta är den brutala verkligheten och med den på näthinnan tar man klivet in i en ny dag och till nya rubriker. Det har länge funnits varningssignaler, men dessa har viftats bort med naivitet, godtrohet och påklistrade epitet. Läs gärna Expressens intervju med den socialdemokratiska riksdagsledamoten Åsa Eriksson (30/8) och ni förstår vad jag menar.

Nu är vi där vi är. Om Sverige ska eller ens kan vända på skutan, har politiker, myndigheter och journalister ett digert arbete framför sig. Det gäller att vakna upp med insikten att dagens Sverige inte är gårdagens och med detta faktum i ryggen ta sig an de problem som till och med skapar rubriker i internationell media.