Sheriffen är nöjd. Efter 72 år har hans falang äntligen vunnit en batalj. Vid nyår kan han titulera sig borgmästare. Striden var jämn. Huvudmotståndaren vann terräng i mitten, men vasallen på vänstra flanken fick stryk, och trädkramarna utraderades.
Han betraktar alliansen i stadens råd. Först sina egna lojala lakejer. Sedan två röstboskap, som aldrig protesterar mot hans förslag. Får de bara lite klöver, så är de nöjda. Till sist fastighetskungens kompisar. Deras speciella människosyn skaver lite i hans hjärta, men för maktens skull är han beredd att dagtinga med sitt samvete. Inga fler indianer eller totempålar inom stadens gränser är den tysta överenskommelsen.
Först ska piren i marinan bytas ut, och hamnavgifterna sänkas. Det har han lovat sina supportrar, som äger dyra hjulångare och segelfartyg. Pengar fixas genom att hemsamariterna får köpa egna arbetsboots, och veteranerna får börja betala för sig på diligensen. Skulle det inte räcka, så säljs marken runt den uttjänta saloonen i hamnen. Läget är attraktivt. Stadens kraftföretag och husbestånd kan också avyttras. Städning och underhåll av gator och parker, samt skötseln av äldre och funktionsnedsatta ska lejas ut till lägstbjudande. Motståndarna befarar "Legodisaster" och kräver, att kvalitetskraven ska vara relevanta och uppföljningen rigorös, men det går nog att fiffla bort i det finstilta.
Rivalerna har värvat en ny härförare. Det är den skarpskjutande stridstuppen "Billy the Kid". Han kan bli svår att tas med. Invånarna har många rafflande dueller att se fram mot.