Att Sverige fick ett nytt andra största parti SD, är historiskt. Senast det skedde var i valet 1976, då Centern fick 24 procent. Detta får inte dölja C:s historiska genomklappning på landsbygden och S historiskt låga väljarstöd.
Tappet från S och C på landsbygden har framför allt gått till SD. Inte i en enda av Sveriges 55 landsbygdskommuner ökar C. I landsbygdskommunerna får SD 26 procent i riksdagsvalet, vilket är mer än i riket som helhet. SD har ökat i alla kommuner i Värmland och Västmanland, alltså klassiska S-områden.
Förändringen i väljarstöd för S, C och SD är en del i en global trend där spänningen mellan stad och land är tydlig och ökande. Det är inte bara i Sverige som landsbygden gör revolt vid valurnorna. Samma tendens finns i till exempel övriga Norden, Storbritannien och USA. Inom västländerna har sedan millennieskiftet något förenklat utvecklats två grupper människor. Boende på landsbygd, de som traditionellt varit arbetarepartiernas stora väljarbas, röstar nu högerkonservativt. Samtidigt växer stödet för vänsterpartier i större städer bland medelklassfamiljer med akademisk utbildning.
Det här är en nyckel för att förstå förändringarna av valresultatet. När C blivit ett liberalt innerstadsparti, som inte har konkreta lösningar på landsbygdens vardagsproblem, då lämnar landsbygdsväljarna och röstar SD. Även i kommunvalet i Nyköping finns samma tendenser, nämligen att SD är största eller näst största partiet i flera landsbygdsvalkretsar. Valresultatet kan enkelt beskrivas som landsbygdens revolt mot etablissemanget i städerna.