En ensam människa kan rannsaka sig själv och tänka igenom samhället hon lever i och sätta det i relation till historien som format det, och först då med medvetandets klara brutalitet se de krafter som verkar för att dölja det för henne.
Privilegiet att leva i ett gott samhälle är inte ett gott liv, utan att med klar blick, fri från hunger och nöd, kunna se det goda livets historia exakt för vad det är: ett liv på andras bekostnad.
Det är då man ställs inför två val: 1) ge upp alla privilegier och betydelselösa drömmar om husrenoveringar och bilar och chartersemestrar och ansluta sig till mänsklighetens kamp för jämlikhet, eller 2) fortsätta sörja för ett tryggt och privat litet liv som i alla fall aldrig var din förtjänst, och låtsas att din insats är till för något annat än din fåfänga.