Det har varit intressant att läsa om sig själv i lokalmedia på sistone. Man kan lätt få intrycket att undertecknad är en stor fallskärmskramare, men det är ju inte sant. Det faller på sin egen orimlighet om man är gruppledare i Vård för pengarna. Så vad är det som har hänt egentligen?
På regionstyrelsens sammanträde den 12 december fanns ett ärende på dagordningen med följande rubrik: ”Rättelse med anledning av Förvaltningsrätten i Linköpings dom i mål nr. 5000-23”. Vad handlade då det om? Jo, det handlade om en rättelse, inte huruvida ett avtal skulle vara giltigt eller inte.
Som det tidigare har berättats om i media slöt Region Sörmland och den avgående regiondirektören ett avtal via extern part den 16 juni. Det avtalet har inte på något sätt ändrats under det gångna halvåret, inte heller kunde det ändras på regionstyrelsen den 12 december. Avtalet är civilrättsligt giltigt och bindande. Så avtalet – oavsett vad vi tycker om det – är som det är. Vid tiden för avtalet godkändes det av regionstyrelsens ordförande med ett så kallat ordförandebeslut. Ett ordförandebeslut bedömdes vid tillfället vara tillräckligt.
En privatperson överklagade att beslutet tagits på detta sätt, och menade att regionstyrelsen borde fattat detta beslut. Förvaltningsrätten höll med om att det borde varit så, vilket den meddelade Region Sörmland. Fortfarande lade man ingen värdering vid själva avtalet, bara den formella hanteringen.
Efter att regionens jurist tittat på detta kom man fram till att det enklaste för att hantera denna situation var att nu, ett halvår senare, ta beslutet i rätt instans – regionstyrelsen. Detta skulle fortfarande inte påverka avtalets vara eller icke vara, bara att det blev formellt rätt.
Jag var närvarande på regionstyrelsens sammanträde och var av åsikten att självklart ska vi göra rätt. Jag tycker inte avtalet i sig känns toppen, men det var inte det som var kärnan i beslutet. Kärnan var att det skulle hanteras rätt. Och eftersom jag vill göra rätt röstade jag ja till att regionstyrelsen skulle godkänna tecknandet av avtalet.
Det betyder inte att jag tycker om fallskärmar, eller att det här avtalet var optimalt. Men att nu i efterhand, ett halvår senare, försöka bryta avtalet är definitivt inte en framkomlig väg. Det skulle innebära en omfattande rättsprocess som i slutänden sannolikt skulle medföra ännu högre kostnader för skattebetalarna.