I augusti 2019 rapporterade Skatteverket att statskassan går miste om 65-70 miljarder varje år på grund av svarta tjänster. Uteblivna pengar som skulle göra stor nytta inom vården, omsorgen och skolan.
Olof Jonmyren tog nyligen upp debatten om den bristfälliga kontrollen i det välfärdssystem som finansieras med höga skatter. En viktig debatt som inte får sopas under mattan för att den kan kännas jobbig att ta. Som exempel nämner Jonmyren de 45 IS-terrorister som under sin vistelse hos världens kanske grymmaste organisation lyfte miljoner i bidrag. 

Man kan också nämna de två ministrar, en från Irak och en från Afghanistan, som fått höga löner i sina hemländer samtidigt som de lyft bidrag i Sverige där de varit skrivna.
Den bristande kontrollen i de sistnämnda fallen lyfter även en annan fråga. Samtidigt med dessa avslöjanden pågick en annan debatt. ”Vi måste veta vilka som bor i vårt land”, sade Boel Godner (S) i oktober och tog upp en rad exempel från hennes Södertälje där välfärdssystemet utnyttjas av personer med bl.a. flera identiteter. Kravet på en ny folkräkning kom från fler kommuner och framfördes också av flera riksdagspartier. Därför kändes det lite märkligt att en majoritet i riksdagens skatteutskott valde att avslå de förslag som låg framme. Samma skatteutskott som för ett år sedan fick igenom förslaget om skatt på plastpåsar.

Vi behöver mer pengar för finansiera vår välfärd. Frågan är dock om man bör fokusera på fler och högre skatter, eller om det är av mer vikt att fånga upp de som utnyttjar vårt välfärdssystem genom att i stor eller liten skala fuska?