Kvalitén inom delar av äldrevården har genom pandemin visat sig vara så bristfällig som man befarat. Personaltätheten har minskat de senaste åren. Utbildning och utrustning har inte räckt till. Antalet personer som den äldre möter per vecka i personalen har stigit från i snitt 12 personer till 16. Det är visserligen generella uppgifter för hela landet men nog så allvarligt även om det kan finnas undantag. Hur mycket detta orsakat i form av ökad smittspridning bland äldre i den aktuella pandemin får väl utvärderingar så småningom visa. Att smittan kommit in på äldreboenden och orsakat både insjuknande och intensivvård samt en mängd dödsfall är ju ett faktum.
Att sedan kommunerna i Sörmland inte varit öppna med informationen om smittan på äldreboenden utan närmast tycks ha velat mörka uppgifterna är allvarligt för tilliten till hela äldrevården. Det är inte fråga om sekretessbelagda uppgifter att uppge hur många smittade det finns på ett äldreboende. Anhöriga behöver veta, andra äldre på boendet ska naturligtvis få veta hur det ligger till och detsamma gäller personalen. Man blir dessutom i högsta grad förbluffad över pressuppgifter som tyder på en nonchalant hållning från chefer när personal påtalat bristen på användning av skyddsutrustning och hur man tvingas röra sig mellan smittade och osmittade.
I SN den 7 maj intervjuas en äldre kvinna på ett boende och uppger klara missförhållanden, som att personal har rört sig helt oskyddat mellan de äldre. Men hon blir direkt motsagd i artikeln av en verksamhetschef inom äldreomsorgen som intygar att man har skyddsutrustning, tillämpar regelverket och inte har några brister. De ”hanterar smittan på ett mycket bra sätt”. Man tar sig för pannan. Den äldre kvinnan hade ju sett bristerna så tydligt.
Vi anser allmänt sett att vi har en god äldreomsorg i landet men den har visat sig ha sina brister, inte minst i bemanning, utbildning och tydligen även när det gäller utrustning och rutiner. Detta förhållande kan tyvärr ha visat sig förödande när det gäller spridningen av covid-19 bland äldre.
En första åtgärd för att ta itu med problemen är att få till stånd en öppenhet om förhållanden och brister. Det handlar i grunden om respekt gentemot de äldre, mot anhöriga och mot personalen. Och att ta äldreomsorgen på allvar. Det är en politisk fråga.