I måndagens nummer av SN uttalar sig vår förträffliga hembygdsordförande Eva Andersson i lyriska ordalag om gamla polishusets arkitektur. Jag måste erkänna att jag aldrig rubricerat huset som en arkitektonisk pärla. Men vid närmare eftertanke förstår jag fru Andersson, hon har naturligtvis gjort jämförelsen med den arkitektoniska katastrofen i kvarteret Brädgården och då framstår naturligtvis Stillehuset som en pärla.
I en tidigare insändare efterlyste jag ansvariga politikers åsikter om uppförandet av gettot i nämnda kvarter. Som vanligt tiger nämnda klientel som muren. Om det beror på omtanke om de arkitektoniskt outbildade tjänstemännen, som tillåtit katastrofen, låter jag vara osagt. Men historiens dom kommer att vara hård, har inte hört någon enda innevånare, som uttalat sig i positiva ordalag, fastmer skakas det på huvuden och görs förklenande uttalande om de ansvarigas mentala status.
Ger de ansvariga ytterligare en chans att förklara för stadens innevånare det geniala i gettots utformning. Stadens innevånare och väljare ser med stort intresse framemot en sådan.
En åsikt som framkommit under åsiktsregistreringen är frågan hur fasansvärt förste kommunalrådets omhuldade resecentrum kommer att bli, om det nu kommer till utförande.