Det räckte tydligen inte med att ta bort osten från förskolebarnens smörgåsar för att få balans på Division Utbildnings ekonomi. Det räckte inte heller med att göra en sammanslagning av två förskolor på Arnö då Skutans barn seglade vidare med sina lärare till Vattenliljan fina spegel.
Den förflyttningen kunde vi vid tillfälle förstå, lokalerna var inte kommunens, avståndet inte så långt mellan enheterna och likheterna mellan förskolorna acceptabel. Samtidigt kunde man se fördelen med dessa förskolors sammanslagning då det borgade för att de mindre förskolor som fanns kvar på Arnö kunde fortsätta sin verksamhet. Föga anade vi de ränker som smeds.
Återigen ska små barn flyttas, för vissa från en nyetablerad trygghet, då Arnö fortsatt ska dräneras på förskolor. Vad är vinsten denna gång? Vill man bara tillgodose att de stora förskolorna blir fyllda.
Vi är många partier i oppositionen som anser att små barn ska ha små sammanhang och fria ytor. Det är inte samma sak som att stänga in dem i stora kolosser delade i fler enheter med begränsad tid till att vara ute på de avgränsade lekområden där 100-150 barn ska fördelas för utevistelsetid. Detta är en förskoleform som många föräldrar aktivt valt bort.
Förälder väljer förskola till sitt barn utifrån behov. Förskolans pedagogik, en kompensatoriskt stimulerande miljö, tidsbesparande närhet och många andra faktorer. Familjer söker bostad utifrån förskoleperspektiv, de flyttar till kommunen av den anledningen och tar med sig skatteintäkter. Detta är pengar som kanske kan få majoriteten att tänka om och vem vet, de kanske räcker till ost.