"Idag sätter sig barn och ungdomar ensamma framför datorn för att lira boll med andra. Detta är en annan faktor att ta upp till debatt" skriver insändarskribenten. Arkivbild
Landsbygden utarmas på idrottsföreningar. Bara i år har två av kommunens mest anrika och framgångsrika fotbollsföreningar på landsbygden tvingats kasta in handduken. Som så ofta är det brist på spelare som varit den utlösande faktorn. Det här följer en trend som också ser befolkningen minska, skolor läggas ned, kommunikationer försämras och service försvinna.
Jag sitter inte på någon universallösning som kan vända den tråkiga trenden med en tynande närvaro av idrottsföreningar på landsbygden, men jag är säker på att följande två faktorer påverkar och borde därmed utgöra grund för en vidare debatt.
Nyköping ska växa med 600 invånare per år bestämdes på fullmäktige 2021. I ett avtal med Sverigeförhandlingen 2016 skrevs ett avtal med de fem kommuner som Ostlänken berör, om att bygga x antal bostäder fram till 2035. I Nyköpings fall 7 400 stycken. Hur mycket av detta har kommit landsbygden till dels? På kommunens webbsida över befolkningsstatistiken ses att merparten av de mindre orterna stått still eller till och med minskat sin befolkning sedan 2020 och här ligger ett av problemen kring de mindre föreningarnas verksamhet och existens.
Jag växte själv upp på landsbygden och spelade i en av de föreningar som fått kasta in handduken i år. Då hade föreningen ungdomslag i alla åldersklasser, juniorlag, damlag och ett representationslag med 30-35 spelare, de allra flesta från orten. På den tiden rörde sig mycket kring idrottsplatsen, både i ordnad form och spontant. Då träffades barn och ungdomar för att lira boll efter skol- och arbetsdagen.
I SN 4/4 säger vice ordförande i Tystberga GIF en bra och viktig sak. ”Det är för min unge som jag ställer upp i styrelsen, för att försöka hålla bygden levande”. När kommunen inte längre värnar landsbygden är det eldsjälarna som håller den levande.