Regnig dag, inne och tänker. När jag växte upp så var min familj socialdemokrater, jag tror av känslan av arbetarklass och tillhörighet i det fackliga arbetet. När jag blev vuxen var det naturligt att ta kontakt med samma partis företrädare i ungdomsklubb och i partiorganisation.
Det gick ganska många år innan jag ”gjorde upp” med min ärvda socialdemokratiska övertygelse. Det resulterade i några år utanför politiken, men ganska snart insåg jag att jag är, och förblir, det som man ibland kallar ”sosse”.
Så nu, i hög ålder, är jag lika övertygad som tidigare att socialdemokratin är vägen till social gemenskap och till ett samhälle som värnar om alla dess medborgare.
Vad har du, som läser detta, för ingång i politiken, det vore intressant att få veta.