Men det begriper du ju att misslyckade människor inte kan ströva fritt på gatorna och skylta med sina laster och brister och behov utan att odugligheten på något vis måste kuvas. Alltjämt krävs en skampåle av bildligt och systematiskt mått för att inte misslyckandet skall sanktioneras åt de oförtjänta.
Ja, förlorarna måste ju inte gå under eller brännas på bål men de måste ju veta att de är förlorare och veta att vinnarna är av ett visst slag och att vägen till ett värdigt liv går igenom att efterbilda de dugligaste. Dessa må vara begåvade med laster som är till gagn för människors verksamheter och gör därför ingen förlust i att ge efter för dem, men det tjänar ingenting till att moralisera över.
Av förlorarna krävs mer möda därför att de behöver slåss mot sina för samhället skadliga laster och brister och behov och på samma gång efterbilda de dugliga, men icke desto mindre skall detta till varje pris krävas av dem.
Nota bene alltså att våra största mödor måste upplåtas åt fostran av de odugliga. De dugliga må vi låta verka i en alldeles särskild laissez faire-liberalism så att vi har någonting att förlusta oss med – vi som kan hantera förlustelser utan att förgås.
Gloria victis – ära åt de besegrade
"De dugliga må vi låta verka i en alldeles särskild laissez faire-liberalism så att vi har någonting att förlusta oss med – vi som kan hantera förlustelser utan att förgås" skriver insändarskribenten. Arkivbild
Foto: Janerik Henriksson/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.