Det är höst, det är mörkt och mörkare blir det. Ibland är det svårt att hänga med på att det blir mörkare och mörkare, speciellt märks det i trafiken, då det plötsligt är svårare att upptäcka gångtrafikanter som rör sig i trafiken. 

En tredjedel av trafikolyckor där någon blir skadad sker i mörker. Olycksrisken är två till tre gånger större i mörker än i dagsljus. Under en tioårsperiod fram till 2015 inträffade mer än dubbelt så många olyckor i november jämfört med juni och de allra flesta inträffar i tättbebyggt område vid övergångsställen, med gatubelysningen tänd. 

Vi som kör bil vet att det är svårt att upptäcka en gångtrafikant utan reflex när det är mörkt. Ingen sund person vill skada någon annan! Det är den värsta mardröm man kan tänka sig, men när vi kliver ur bilen och blir gångtrafikanter förvandlas många av oss till någon, som någon annan ska ta hänsyn till, och vårt eget ansvar för att synas plötsligt blir någon annans. Svårförklarad psykologi! 
Vid obevakade övergångsställen har fordonsförare väjningsplikt mot gående, men att som gående ta strid om sina rättigheter, ja det kan kosta en livet.

Vems ansvar är det? Att bilförare måste ha hänsyn till mörkret och anpassa körningen därefter är solklart. Men är det bara bilförarens ansvar? Den som är angelägen om att synas, och minska risken för att bli påkörd, bär reflex. Kanske är det dags att göra det obligatoriskt att använda reflex när man vistas som gående i trafiken under mörker.