"Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år, när de som går i pension ser vad vi gjort". Så sade Göran Persson när hans regering 2005 gjorde om det pensionssystem som idag bygger på att människor ska spara mer och jobba längre.

Många som idag går i pension efter ett långt yrkesliv och märker att pengarna knappt räcker till mer än det nödvändiga, är inte direkt glada. Mest besvikna är alla de som arbetat med tunga, stressiga, lågavlönade jobb och som inte sällan är utslitna innan de ens fyllt 60. Att just denna grupp får höra att de på gamla dar kan behöva ta studielån för att vidareutbilda sig och sedan komma ut på en ny arbetsmarknad för att där konkurrera med nyutbildade 25-åringar, dämpar knappast deras frustration.

Fast nu gäller detta med pensioner inte alla, exempelvis politiker. Fredrik Reinfeldt (M) får en statsrådspension på 156 000 i månaden fram till 65 års ålder och kan samtidigt plocka ut miljoner ur eget bolag. Veronica Palm (S) som valde att frivilligt hoppa av politiken vid 42 års ålder, kan idag hämta ut 47 000 i månaden som ”pensionär” fram tills hon fyller 65, samtidigt som hon årligen kan håva hem hundratusentals kronor på olika sidouppdrag.
En annan fråga är om det är mer lönsamt för samhället att utslitna 65-åringar ska jobba längre upp i åldern än att låta ungdomar komma in på arbetsmarknaden så att de kan börja samla år och spara ihop till sin egen framtida pension? 
Gör om, gör rätt, är ett uttryck som definitivt passar in på Sveriges pensionssystem.