Den grova gängkriminaliteten i Sverige skapar rubriker varje dag. Inte bara i svenska medier, utan också i utländska. Många har förknippat denna med storstäderna och inte minst deras förorter. De senaste åren har dock rubrikerna belyst hur den grova kriminaliteten flyttat ut till mindre städer och små orter.
Eskilstuna är ett exempel där gänguppgörelser med skjutningar, anlagda bränder och annan brottslighet blivit vardag för alla som öppnar lokaltidningen eller lyssnar på lokalradio.
Just Eskilstuna lyfts fram i Kvartals fredagsintervju den 3/6. En debatt mellan författare, journalister, poliser och kriminologer som jag tycker alla bör lyssna på. En av de medverkande är SR:s journalist Katarina Gunnarsson som 2013 fick Stora ekopriset för sin reportageserie ”Det delade Sverige”.
Det fanns orosmoln och tecken på att något var fel redan då. Idag, 2022, kan vi konstatera att det har blivit värre, inte bättre. Kvartals slutkläm låter debattörerna spå in i framtiden och det vi får höra borde te sig rejält skrämmande för landets samtliga kommunalråd.
Agenda 12/6 tog också upp gängvåldet. Även här lyftes Eskilstuna fram och efter de debatter som följt under veckan ställs den givna frågan. Hur och varför har man tillåtit att utvecklingen tagit denna skepnad?
När vi nu ser dessa nya problem växa fram och gamla lösningar inte hjälper. Vore inte nya lösningar och åtgärder värda att pröva? En del kan säkert te sig kontroversiella i landet Lagom, men väger detta verkligen tyngre än den trygghet som hederliga medborgare förtjänar?