Hanteringen av covid-19 påminner mig om en historia jag hörde när jag var barn. Det var en gång två kaniner som letade mat i skogen. De träffar en varg som springer efter dem. Kaninerna gömmer sig i en grotta för att skydda sina liv. De stänger grottans ingången med en sten. Vargen kan inte komma in men väntar på sina offer utanför. Tiden går och den ena kaninen säger till den andra: "jag tror det är dags att gå ut". Den andra säger: "nej vi måste vänta, vargen väntar på oss."

Tiden går, kaninen som vill gå ut säger igen: "det är dags att gå ut annars kommer vi att dö" Den andra kaninen upprepar: "nej vargen är ute och väntar på oss."  Kaninen som vill gå ut säger: "du får göra som du vill men jag går ut." Den andra kaninen stannar i grottan och upprepade till sig själv "vargen är ute." En tid senare blir hans kropp svag, han blir hungrig och desperat, han bestämmer sig för att gå ut. Han får problem, då han inte har ork eller kraft att varken springa eller gå från grottan. Till slut dör han i grottan. Rädslan kan döda ett samhälle till slut. 

Genom att gömma oss för ett virus, kan vi inte undvika att viruset inte kommer till oss. Det finns säkert en anledning till sådana rekommendationer, men samhället håller på att tappa sin kraft. Vi måste förstå att rädsla alltid kan leda oss till problem. De enda sättet att konfrontera döden är genom att just konfrontera den.

Det enda sättet att lösa ett problem är genom att konfrontera det. Om vi hela livet ska lyssna på rädslan så blir vi slavar för rädslan. Om vi inte konfronterar problemet kommer vi att utveckla ångest och ångest är grunden för många sjukdomar vi känner till. Om vi inte ta risker så kan vi inte ta oss framåt, ha framgång och utvecklas. Allt som vi eftersträvar i livet är kopplad till att ta risker. Det finns ingen mening att leva under rädslan, det finns ingen mening att leva som slavar för rädslan. Ta risken, börja på nytt och ge dig en andra chans.