Med hänvisning till Olof Jonmyrens ledare i SN den 8 februari med rubriken ”Den som vill gräva guld måste ge mer lokalt” framför jag följande åsikter.
Då jag gick på en Gruvteknisk linje på Tekniska gymnasiet i Skellefteå i slutet av 1950-talet lärde jag mig följande orsak till Sveriges framgångsrika gruvindustri. Redan på 1300-talet fick Sverige en praxis som senare blev lagstiftning. Den gick ut på att alla som hittat en intressant mineralfyndighet kunde ansöka om en så kallad inmutning, lika med rätt till undersökning och förhoppningsvis senare brytningsrätt. Det unika med denna lagstiftning var att markägaren inte betraktades som ägare till mineralerna men skulle ersättas ekonomiskt för den inkomstförlust som gruvbrytningen innebar för markägaren på grund av den markyta som togs i anspråk.
Lagstiftningen och praxis har givetvis förändrats under åren och den praktiska hanteringen är sedan länge hanterad av Bergsstaten som har s.k. Bergmästare, var och en med ett ansvar för en del av Sverige. Den stora fördelen med denna lagstiftning är att kompetenta personer och företag ägnat stora resurser åt att söka brytvärda mineraler och det har resulterat i många gruvor och arbetstillfällen samt stora skatteintäkter. Det har även lockat utländska prospekterare till Sverige.
Lagstiftningen har senare ändrats så att markägaren nu har rätt till en viss ersättning för bruten malm. Däremot har jag av bland annat min gamle vän och SSAB-kollega Anders Ullberg, som sedan många år är framgångsrik ordförande i Boliden AB, förstått att beslutsprocessen för nya gruvor har blivit alltför långdragen och komplicerad. Detta är inte bra för vårt land eftersom vi för vår klimatsmarta framtid har stort behov av vissa metaller och mineraler. Regeringen borde tillse att beslutsprocessen blir snabbare och framförallt tar hänsyn till samhällsnyttan av den planerade gruvan. Svensk demokrati innebär att alla invändningar mot planen måste beaktas, men de som vill protestera bör tänka sig för och uppskatta samhällsnyttan innan man gör sin protest, annars skapar man en meningslös fördröjning och kostnad för ett för Sverige viktigt projekt.
Dan Johansson, f.d. VD i SSAB Oxelösund AB åren 1992–2000