Jag vill kunna bita i ett saftigt äpple med mina egna tänder! Jag har gått till tandläkaren varje år sedan jag var sju år. I början upplevde jag det som mycket otrevligt men hade en känsla av att det här var viktigt.
Inga släktingar på min pappas sida hade tänderna kvar och jag upplevde det som jätteäckligt att se farmors tänder i ett glas med vatten på bordet bredvid hennes säng. Jag såg hur de fick prioritera vad de skulle äta. Nej, det där var inget för mig, jag stod istället ut med obehaget och rädslan vid besöken.
Senare i livet så blev det mer en del av min personliga hygien att ha en ren och frisk munhåla. Det kostade en slant men det var det värt. Jag jobbade, hade relativt hög lön, så valet var inte svår. Det sved ofta rejält i plånboken men pengarna fanns och det här var ett måste. Till skillnad från många andra som jag känner så längtade jag aldrig till pensionen, men nu är den i vilket fall som helst här.
Vad får jag i min pension efter ett helt långt produktivt liv som skattebetalare? Jo, det blev hela 13 737 kronor efter skatt! Tackar! Tackar! Måste erkänna att jag först trodde att det var ett skämt! Helt plötsligt blev besöken hos tandläkaren otrevliga och rädslan för att fråga vad det kostar väldigt påtaglig. Jag frågar mig varför inte högkostnadsskyddet finns för munhålan. Inte skall väl löständerna bli ett alternativ igen för kan vi inte äta det vi vill eller behöver äta kommer vi inte att må bra i den delen av kroppen som omfattas av högkostnadsskyddet! Vänsterpartiet driver att vi skall föra ihop kroppen med munnen. Inför högkostnadsskyddet även på tänderna!