Insändare: Hur stort klarar EU av att bli?

Många länder i det gamla Östeuropa väntar på att bli medlemmar i EU. Det som från början var ett mellanstatligt samarbete mellan demokratier främst i centrala Västeuropa, med Frankrike och Västtyskland som dragkraft, består nu av en halv miljard människor. Genom marknadsekonomi går den ekonomiska utvecklingen oftast snabbare men vi kan heller inte förutsätta att det alltid blir så. 

Det är inte bara de f d jugoslaviska staterna som vill komma med i EU. Turkiet skulle gärna gå med och många f d delstater i Sovjetunionen vill också gärna gå med i EU. På sikt är ett ryskt EU-medlemskap ingen omöjlighet. 

För några år sedan fick vi se hur Grekland höll på att bryta samman, trots att man sedan många år hade varit medlem i både EG och EU, samt även gått över till den lovprisade euron. En stor del av medelhavsländerna (Grekland, södra Italien och iberiska halvön) har i själva verket länge haft grava problem med t ex ungdomsarbetslöshet och/eller omfattande kriminalitet. Polen och Ungern har allvarliga problem i relationerna med Strassburg/Bryssel. Rumäniens och Bulgariens EU-medlemskap är det få i väst som längre gläder sig åt och många ungdomar har lämnat östra EU för att söka sig till västra EU. Det var denna omflyttning som starkt bidrog till att Storbritannien lämnade EU. 

Inför folkomröstningen 1994 om svenskt medlemskap i EU drevs i svensk massmedia huvudargumentet att ”vi alla är européer”. Författaren Herman Lindqvists berömda slogan ”Europa är vi allihopa” användes flitigt av EU-anhängarna inför folkomröstningen 1994. Vad det egentligen innebär ”att var europé” har vi dock aldrig riktigt fått något bra svar på och den kraftiga expansionen i EU:s ekonomi uteblev, trots att EG ombildades till EU redan 1993 och euron infördes 1999. 

Europa består idag av cirka 850 miljoner individer och om 500 miljoner EU-medborgare har svårt att ena sig, hur skall då EU kunna ena sig med ytterligare 350 miljoner invånare? Det har även talats om ett politiskt närmande till norra Afrika, vilket kommer att öka avståndet till våra folkvalda ännu mer. 

Massmedia har ett stort ansvar i denna process. Det största problemet är att hela EU sedan starten 1993 är ett projekt som dras med stora legitimitetsproblem, samtidigt som Strassburg/Bryssel får allt mer att bestämma. Det är den diskussionen som massmedia måste våga ta, innan EU eventuellt blir ännu större.