Jag skäms!
Jag skäms när jag går på torget, i affären och på gatorna nu för tiden. Jag skäms när jag går i korridoren på jobbet. Jag skäms över att jag misstänker att alla är SD-väljare. Deras trevliga leenden känns plötsligt så falska. För hur ska jag veta vem som har röstat på vilket parti?

Jag som trodde så starkt på individualismen håller på att misstro hela det svenska folket, hela kollektivet, bara för att en minoritet är främlingsfientliga, och det skäms jag för. Vad har hänt med mig? Vad har hänt med oss? Hur blev vi ”sådana här”? Och när blev hatet det viktigaste för vissa? 

Jag håller på att förlora hoppet. Jag håller på att tappa tron till det Sverige som går förlorat och det skäms jag så in i helvete för! Å vad jag skäms! Å vad jag skäms!