På landsbygden ligger jakttornen tätt idag. Jägare lurar i skuggorna i princip året runt och uppskrämda djur drivs över vägar. Landsbygden har blivit industri, när synen på djur och natur, våra medresenärer på Moder Jord, fått uppgiften att snabbt ge pengar och förströelse.
Stora jordägare anlägger storstadsnära jakthägn med instängda, stressade djur som skjuts mot rejäl betalning. Den avancerade teknik som människan använder i samverkan med specialavlade jakthundar som redskap, gör att jakt numera inte kan anses som varken macho eller heroisk. Jakt ger faror för hunden, stressade byten, skjutningar på tamdjur och människor. Jägare har poängtävlingar om störst antal dödade djur. Man lyssnar inte på forskningen som framhåller att djur är tänkande och kännande varelser med behov som människan. Rädsla, skrönor och okunskap om rovdjur härskar bland allmänheten, som inte blir informerad av överheten.
Samhället, folket, ger idag bidrag till jordägare. Poppelskog räknas som gröda. Den omvandlas till lönsam byggmark. Vem som helst som har pengar får köpa jordbruksmark – även den som föredrar att bo utomlands.
Så hur skulle det bli om många beslutande jägare i maktpositioner ansågs jäviga med sitt specialintresse och kunskapen för grund och snäv? Att jägare byttes ut mot djurvärnare, naturmänniskor och gröna forskare? Hos dem finns viktig kunskap med målen att bevara för framtiden. Det skulle arten människa vinna på för sin överlevnad.
Vår art, homo sapiens, behöver utvecklas från samlare, jägare och jordbrukare till "Den visa människan" i balans med omvärlden.