Insändare: Jämför Zlatans lön med en sjuksköterska

Klyftorna i samhället är ett hett debattämne. Klyftorna är för stora, men klyftorna ska också finnas där. Det ska löna sig att arbeta mot att inte göra det. Det ska vara lönsamt att utbilda sig än att inte göra det.

Den svenska avtalsmodellen går ut på procentuella löneökningar och inte ökningar i kronor. Det innebär att städerskan hamnar ännu längre efter verkstadsarbetaren vars lön generellt är högre. Det innebär att verkstadsarbetaren får ett lägre lönelyft än snickaren som redan tjänar mer. Det innebär att klyftan mellan snickaren och ingenjören vidgas då den senare har en bättre grundlön, etcetera.

Högt över dessa svävar dock riksdagspolitiker, myndighetschefer och direktörer vars löner och förmåner ligger långt över andra yrkesgruppers och vid procentuella löneökningar drar de av naturliga skäl ifrån ytterligare. Klyftorna har en tendens att öka och inte minska.

Fast där innovatören och direktören utsätts för spott, spe och ibland hat, så hyllas de stora idrottsstjärnorna. Detta trots att de senare tjänar långt mer än politiker och myndighetschefer gör tillsammans. 

Argentinaren Lionel Messi har exempelvis en årslön på 300 miljoner och vår egen Zlatan tjänar 194 500 kronor om dagen. Lägg till lika mycket i reklampengar och alla inser att här finns de stora vinnarna i slaget om pengarna. Ingen ifrågasätter klyftorna mellan spelarna och fansen, men räkna ut hur många sjuksköterskelöner Zlatan tjänar varje år. Det kanske är där debatten ska ta sin början och inte fokusera på den i sammanhanget lilla klyfta som finns mellan diverse låglöneyrken.