Efter en längre tids överväganden ringer jag det kommunala fastighetsbolaget Kustbostäder i Oxelösund med en önskan om att få ställa mig i kö till en lägenhet på Trygghetsboendet Vitsippan.
Jag upplyses om att Kustbostäder sedan en tid inte längre administrerar någon egen bostadskö utan att jag vid intresse av ett trygghetsboende på Vitsippan först måste registrera ett konto och bli medlem hos en privat marknadsaktör som kallar sig HomeQ! Det är en lösning i tiden som i sin tur kräver datorvana och tillgång till internetuppkoppling. Jag har vare sig det ena eller det andra. Möjligtvis inte alldeles ovanligt bland oss 70-plussare som är målgruppen för Trygghetsboendet Vitsippan.
Personen på Kustbostäder föreslår att jag tar hjälp av en anhörig för den nödvändiga registreringen och för att bli medlem i HomeQ. Det skulle göra mig beroende av anhörigas välvilja och kräver även att anhöriga har tid och lust att följa Kustbostäders bostadsuthyrning och hyreskö samt eventuella anvisningar på mitt medlemskonto på HomeQ.
Visserligen är jag till åren kommen, men anser mig fortfarande kapabel att ta ansvar för mitt eget liv, inklusive en eventuell flytt till Vitsippans trygghetsboende. Vi som saknar dator och internetuppkoppling möts allt oftare i samhället av en bristande tillgänglighet och tvingas förlita oss på assistans av anhöriga.
Bristande tillgänglighet är för övrigt något som av DO (Diskrimineringsombudsmannen) rubriceras som diskriminering.