Svar till: Anna af Sillén (M) och Petter Söderblom (M) 26/8.
Åsikter och tankar brukar vara enkelspåriga. Annars vore det inte åsikter, utan bara ett förvirrat virrvarr av tankar som bara skapar ännu mer förvirring. Svenska skolan förlorade sin framträdande plats i och med att friskolesystemet byggdes upp i Sverige. Ingenstans i övriga världen har man tillåtit detta, vilket de har gjort klokt i.
I samma takt som utbyggandet fortskred, ökade även deras vinster. Inte för att återinvesteras i skolan, nej rakt ner i privata fickor. Alla vet det! Samma skolpeng delas ut mellan de kommunala och privata skolorna, oavsett behov av insatser. Om någon kommunal skola till exempel har större behov av resurser, kräver friskolorna samma ökning, fast behov inte alls finns.
Där sitter de kommunala skolorna i en rävsax. Och pengar växer ju inte på trän. Slutledning: Kommunskolorna som har alla de elever som friskolorna inte vill ha, får således ta hand om de stora behoven och problemen, men inte fler resurser för den skull. En gång för alla nu, moderater och de som är för friskolor: 1. Stora och höga vinster tas ut privat. 2. Redovisning och öppenhet erbjuds ej. 3. Segregering av elever från olika uppväxtmiljöer. Hur många Brandkärrselever går på friskolor? Bygga och ta över skolor inom till exempel Brandkärr? 4. Mottagande/inskrivning av elever med särskilda behov, handikapp, även milda sorteras bort. Hur skapar man då tankar om allas rätt till olikheter? Empati? 5. Lägre lärarbehörighet, lärare/elev, lägre lön. 6. De flesta sparar in på tillgång till: bibliotek, skolsköterska, läkare, psykolog. 7. Glädjebetyg ges och sätts i relation till de kommunala betygen och tror då självklart att kommunala skolan är sämre. Är bevisat! Att friskolor kan göra ett bra jobb, tvekar jag inte om att tro. Men inte under de ovan sju punkternas premisser.
Något ingen kan förneka sker.