Jag sitter med årets första semla och framför mig står en vas med vita tulpaner – en signal om att det lättar.
Vi har passerat den mörkaste tiden och dagen är redan en kvart längre.

Mina visioner skenar mot sol, vår och båt, som för min del symboliseras av Trosa och Sörmlands skärgård. Så har det varit i över 30 år och ändå är det alltid lika förväntansfullt. I den här idyllen kan man verkligen koppla av från det mesta.

Isolering behöver inte vara så betungande. Det är ju bara att lägga sig i en egen vik och plocka fram kanoten och skulle det ändå bli det lite ensamt så letar man upp några fler båtar. Två meter är ju inga problem i den här miljön.

Utgångspunkten för min del har alltid varit Trosa med sin fantastiska Gästhamn, som idag innehåller allt en friluftsmänniska kan önska. Jag kommer inte på något som saknas. Grabbarna som driver hamnen tänker uppenbarligen snabbare än jag – ett praktexempel på proaktivitet.

Sörmlandskusten har dessutom flera alternativ även för dem som inte har egna båtar.

Så mina vänner, om dagen känns lite ruggig – tänk igenom detta en gång till, köp tulpaner och ladda om – så ses vi till sommaren.