Barn. Till vad går era tankar när ni hör ordet barn? Ni som läser detta har ju själva varit barn, så frågan borde vara enkel att besvara.
I dagens Sverige använder media och myndigheterna ordet "barnsoldater" i allt större utsträckning. 4/10 kastas handgranater mot två bostadshus i Göteborg. En 14-åring grips. 6/10 skjuts en man på en galleria i Kungsbacka. Två 14-åringar grips. 10/10 skjuts det mot ett företag i Göteborg. En 13-åring grips. Listan kan tyvärr göras mycket längre än så.
Inte heller Nyköping har varit förskonade från unga gärningsmän som skjutit, sprängt och anlagt mordbränder.
Kriminologen Sven Granath ger sig på att analysera denna tragiska utveckling i GP (11/10). Enligt honom finns det ett antal dokumenterade faktorer som ligger bakom att barn rekryteras av de kriminella gängen. Förutom välkända sådana, som att de saknar konsekvenstänk, är billigare att rekrytera, inte finns på polisens radar och att de ej är straffmyndiga, så finns det enligt Granath en faktor som sticker ut och är direkt skrämmande.
Det är, enligt honom, inte längre status bland äldre ungdomar att utföra den här typen av brott. Sug in de orden. Det har alltså gått så långt att ungdomar i 18-årsåldern inte vill utföra skjutningar, sprängningar och mordbränder för att de brotten inte längre anses vara tillräckligt grova för att utgöra ett kliv upp på karriärstegen. Istället använder gängen 14-åringar och till och med yngre barn än så för att utföra de grova brott som ofta initieras av gängkriminella som sitter skyddade i andra länder.
Minns ni själva er barndom? Minns ni åren när ni var 10-14 år? Kunde ni då ens ana att barn i er ålder skulle skjuta ihjäl människor i gallerior, kasta handgranater mot villor eller anlägga bränder i flerfamiljshus? Hur i hela friden har utvecklingen kunnat gå så här långt och varför?