Replik på insändaren "Mer resurser krävs mot kvinnovåldet" publicerad 30 september. 

Det är sorgligt att läsa insändaren. Ingenting verkar ha hänt sedan 1940-50-talet. Jag är uppväxt med våld i hemmet under min uppväxt på 40-50 talet. Blev senare på 60-talet själv utsatt för våld och våldtäkt både i och utanför hemmet. Det anmäldes och mannen kunde få minst två år i fängelse. Fokus blev att det var synd om honom. Jag fick frågan om jag  inte skulle ta tillbaka anmälan? Frågan ställdes till mig i hemmet med mannen vid min sida. Vad hade hänt om jag inte tagit  tillbaka anmälan?

Många säger, "det är väl bara att gå därifrån". Det kan jag tala om, att det går inte att bli av med en sådan människa. Man blir förföljd tills någon av oss dör, jag vet. Det måste till fler resurser och upplysningar i hela samhället. Du som ser och hör att det är något som händer i hemmet eller ute, lägg dig i, ta reda på vad som händer. Vi måste bry oss mer om varandra. Kvinnorättsfrågor måste prioriteras mycket mer.