Rysslands invasion av Ukraina visar i blixtbelysning vad som är skillnaden mellan att tillhöra en försvarsallians och att stå utanför. Den som inte tillhör någon allians står helt utan bindande militära garantier från andra länder, hur nära samarbetet i övrigt än är.
Läxan för Sverige är entydig. Om det värsta händer och Sverige blir angripet utifrån, så måste vi veta att vi kan räkna på militärt stöd utifrån. Detta är ett hot mot den liberala friheten och säkerhetsordningen i Europa. Putin kommer inte stanna vid Ukraina. Principen med självständiga stater fria att närma sig demokratiska samarbeten står på spel. Putin har redan försökt diktera Sveriges förhållningssätt till Nato. Vi har inte råd att stå utan det skyddet. Därför bör regeringen ta sikte på att föra Sverige in i Nato.
Vårt försvar håller på att rustas upp, men det tar tid. Att trygga säkerheten i samverkan med andra länder borde vara ett självklart val. Därför tog Liberalerna 1999 som första riksdagsparti ställning för ett medlemskap. Nu är behovet akut att gå från ord till handling.
I både Finland och Sverige ökar det folkliga stödet markant för ett Natomedlemskap och mycket talar för att Finland börjar svänga i frågan. Det skulle vara en stor fördel om båda länderna blir medlemmar i Nato samtidigt.
Liberalernas inställning är att det brådskar för Sverige att bli medlem i Nato. En svensk färdplan behöver tas fram för att göra vägen till fullvärdigt medlemskap så kort som möjligt.
Att ta steget in i försvarsalliansen borde vara en självklarhet efter 20 års förberedelser. Sveriges säkerhet tryggas bäst genom ett fullvärdigt medlemskap i Nato.