Det är med glädje jag meddelar att jag fått nytt jobb. Jag lämnar äldreomsorgen nu.
Jag känner mig förväntansfull och glad över att inte behöva stå för den vård och omsorg Nyköpings kommun tycker vi ska bedriva. Men samtidigt känner jag en ledsamhet över att kommunen inte har lyssnat på våra skrik efter hjälp, en ledsamhet över att kommunen mister en fullt kompetent uska som var villig att göra en förändring i omsorgen, en ledsamhet över att lämna kolleger till det skepp som sjunkit så länge till dess öde.
Folk flyr och ingen verkar vilja ta tag i problemet, vi har inte fått de redskap som behövs för att sköta alla arbetsuppgifter som politiken vill att vi utför. Fler uppgifter läggs på men samtidigt så dras bemanningen ner, hyresgästerna blir alltmer oroliga och kräver mer av mental styrka hos oss på golvet.
Jag lämnar för att min prioritering inte är att må dåligt över att komma till jobbet och bli tvingad att välja mellan att Agda ska få gå och sköta sina behov på toa och Stina som behöver ha en värmande hand mot sin rygg för att hon tror att hon är bortvald av sina anhöriga och sitter och gråter.
Vad prioriterar politiken? Kompetenta medarbetare och trygghet? Nej då! Här ska pengarna sparas in till vilket pris som helst.