Delar av skogen bakom Gryts kyrka där jag vandrar med hundarna är skövlad. En förfärlig upplevelse att ta in. Fällda lik av tall, gran, björk är friska och årsringarna räknar 40-70 år. Maskinerna har lämnat efter sig ett apokalyptiskt landskap med meterhöga stubbar och djupa leriga diken.
Denna före detta uråldriga, djupt frodiga skog var dessutom fylld av lämningar från förhistorisk tid som nu också är delvis borta. Skogen är del av vårt kulturarv där vi människor lever. Vi behöver skogen och har en unik möjlighet att vara i den med vår allemansrätt. Och hur många generationer dröjer det innan här åter står en djup skog för djur att leva i och en annan värld för oss människor att besöka. Åsynen av denna förstörelse, detta ynklighetens monument, gör mig ledsen, arg och bedrövad.